Medialitet, medvetandet och liv efter döden
Termer som medialitet och klärvoajans är ju idag ganska vanliga och många funderar över sina förmågor. Andra kan tycka det är helt absurt.
För att medialitet ska kännas verkligt intressant behövs ett öppet
och nyfiket förhållningssätt till medvetandet
med möjlighet att se det som oändligt många dimensioner eller existensplan. Men
om vi verkligen gör det blir medialitet i sig inte någon stor
fråga längre, särskilt inte med den nya fysikens syn på vad medvetandet
är!
Frågan om "liv" efter döden är ju en gammal
och allmängiltig
fråga där det nu finns mycket forskningsmaterial både från
1800- och 1900talet.
Idag har vi tillgång till en annan människosyn
än vi hade på tidigt 1900tal. Så idag är inte bara frågan om döden intressant utan faktiskt
än mer
frågan "vad är en människa" och "vad är
medvetandet"?
Medial förmedling kan alltså få oss att fundera
över verkligt viktiga frågor som:
Var går gränserna för vårt eget medvetande?
Hur
samverkar vi med andras medvetande?
Hur
uppstår vår "personlighet" överhuvudtaget?
Vad ÄR medvetandet?
Själv har jag haft många roliga stunder i England på seanser och bland engelska medier under 1980-90 talen. Det fanns, och finns fortfarande, mycket humor i "branschen" i England med ett väldigt avspänt förhållande till det djupa allvaret.
På mitt center i Solna hade jag glädjen att få ha många härliga engelska medier/vänner,
speciellt mellan år 1991 och 2004.
Här några exempel:
 |
|
| Paul Norton | Elizabeth Hill |
|
|
| Robin Winbow (1928 - 2014) | Glyn Edwards (1949 - 2015) |
