Klärvoajans
Klärvoajans betyder klarseende. Här används ordet för att beskriva förmågan att få information via inre bilder, att se med sina "inre ögon". Men "se" skulle här också kunna översättas med "veta". Det kan gälla personer, händelser eller ting som inte har en materiell aspekt. Det kan röra en avliden person eller "väsen" men även den subtila energistrålningen, auran, hos en levande person.
Kläraudiens betyder att "höra klart" och står
på liknande sätt för förmågan att höra
sådant som inte har att göra med den yttre hörseln. Det kan även
här vara svårt att beskriva hur man "hör" eftersom
det inte har att göra med yttre ljud utan mer en inre
information eller inre "vetande".
(Det får inte sammanblandas med spontana "inre röster"
som uppmanar en att göra vissa saker, som skapar rädsla och
som vill ta
kontroll över en. Det kan ha att göra med psykotiska tillstånd
och då bör man söka
hjälp för att utröna vad det är.)
Kanalisering
Somliga medier tycks kommunicera med väsen som har stor kunskap om livet och universum. Budskapen kan då komma i kanaliserad form d.v.s. mediet blir en direktkanal och inte bara en mellanhand. Andliga rörelser har uppstått ur dessa kanaliseringar och vissa medier har t.o.m. blivit föremål för kulter.
Kanalisering anses ske genom att mediet "överskuggas" av en annan personlighet och ofta går in i lättare eller djupare trans för kommunikationen. Ibland påverkas hela personligheten.
En av de mest kända kanaliseringarna är "Course in Miracles"
från 60-talet av Helen Cohn Schucman, nu även översatt till svenska.
Den som tydligt inspirerat dagens nyandlighet genom sina kanaliseringar
är Alice Bailey (1880-1949) med "Tibetanen" i den teosofiska
traditionen.
Det finns ett oändligt urval av kanaliseringar från 1900-talet, t.ex.
Jane Roberts med "Seth", Eileen Caddy från Findhorn, Maurice
Barbanell med "Silver Birch" som startade redan på 30-talet,
svensken Sture Johansson med "Ambres" och Jach Pursel med
"Lazaris" för att ta några. Hit hör också på visst sätt
det engelska röstmediet Leslie Flint.
Vid mediala budskap och kanalisering uppstår naturligtvis frågorna vem eller vad som ger informationen (och vid röstfenomen, typ Leslie Flint, då fullt hörbara röster, som bevisligen inte tycks kunna komma från mediet eller annan levande person) Och naturligtvis hur det kan fungera. Vad är den voicebox som mediet där säger sig använda?
Vi kan alla tycka, tro eller "veta" på vårt eget sätt. Men
det riktigt intressanta är att våga gå bortom utsagor i religioner,
esoteriska läror och spiritualistiska rörelsers påståenden till större
och vidare infallsvinklar. Personligen tycker jag det är sorgligt att möta
människor som "vet precis hur allt egentligen är" inom dessa
områden då de läst in sig på en viss tradition eller enbart utgår
ifrån egna erfarenheter.
Om det finns en mening med vår tids "expansion" av medvetandet kan den väl knappast vara att vi bara ska halka in på nya färdigformulerade trossatser och snabbt byta gamla sanningar mot nya. Var är då de öppna dörrarna och utvecklingen?
Öppenhet tycks vara den stora utmaningen för oss och den bygger på personlig mognad och självtillit. Det kräver mycket mod att våga "stå för sig själv utan säkerhetslina eller fallskärm", det vill säga att varken luta sig mot färdiga åskådningar inom olika rörelser eller generaliserande skeptisk kritik. Att våga säga "det här har jag upplevt/ hört/ läst - mer vet jag inte" kräver sin man/kvinna.
Vad är medvetandet, vad är en personlighet, vad är en människa, vad är döden? Det är betydligt viktigare att verkligen våga ha frågorna än att tro sig ha svaren!
Upp
